- mendare
- men·dà·rev.tr. (io mèndo) OBcorreggere, emendare\DATA: av. 1306.ETIMO: da emendare con aferesi.
Dizionario Italiano.
Dizionario Italiano.
commend — commendable, adj. commendableness, n. commendably, adv. commender, n. commendingly, adv. /keuh mend /, v.t. 1. to present, mention, or praise as worthy of confidence, notice, kindness, etc.; recommend: to commend a friend to another; to commend… … Universalium
commander — [ kɔmɑ̃de ] v. <conjug. : 1> • 1080; comander « donner en dépôt » Xe; lat. pop. °commandare, de commendare « confier, recommander » I ♦ V. tr. dir. 1 ♦ COMMANDER (qqn) :exercer son autorité sur (qqn) en lui dictant sa conduite. ⇒… … Encyclopédie Universelle
μαντάρω — επιδιορθώνω φθαρμένα είδη ιματισμού με κλωστή, όχι ράβοντας αλλά πλέκοντας τις σχισμές και τις οπές, ώστε να μη διακρίνεται εύκολα η επιδιόρθωση. [ΕΤΥΜΟΛ. < ιταλ. mendare «επανορθώνω, επιδιορθώνω»] … Dictionary of Greek
menda — 1mèn·da s.f. 1. BU errore, difetto, spec. in opere d arte o letterarie 2. OB colpa morale, peccato {{line}} {{/line}} DATA: sec. XII. ETIMO: dal lat. mĕnda(m), di orig. sconosciuta. 2mèn·da s.f. OB risarcimento di un danno {{line}} {{/line}} DATA … Dizionario italiano
mendato — men·dà·to p.pass., agg. → mendare, mendarsi … Dizionario italiano
mendo — 1mèn·do agg. OB correzione, emendamento; risarcimento di un danno {{line}} {{/line}} DATA: av. 1294. ETIMO: der. di mendare. 2mèn·do s.m. OB errore, difetto; vizio, colpa {{line}} {{/line}} DATA: av. 1294. ETIMO: dal lat. mĕndum … Dizionario italiano
rimendare — ri·men·dà·re v.tr. (io rimèndo) 1. BU pop., rammendare 2. OB LE purgare, scontare: con questi | altri rimendo qui la vita ria (Dante) {{line}} {{/line}} DATA: av. 1309. ETIMO: der. di mendare con ri … Dizionario italiano
răbda — RĂBDÁ, rabd, vb. I. 1. tranz. şi intranz. A suporta (fără împotrivire şi cu resemnare) greutăţi, neplăceri fizice sau morale; a îndura. ♦ (Despre lucruri) A fi durabil, rezistent, a nu se strica uşor. 2. tranz. şi intranz. A accepta, a îngădui, a … Dicționar Român
kommandieren — »befehligen, befehlen«: Das Verb wurde um 1600 aus gleichbed. frz. commander entlehnt, das wie entsprechend it. comandare auf vlat. *com mandare zurückgeht. Dies steht für klass. lat. com mendare »anvertrauen, übergeben; Weisung geben«. Zum… … Das Herkunftswörterbuch
Kommando — kommandieren »befehligen, befehlen«: Das Verb wurde um 1600 aus gleichbed. frz. commander entlehnt, das wie entsprechend it. comandare auf vlat. *com mandare zurückgeht. Dies steht für klass. lat. com mendare »anvertrauen, übergeben; Weisung… … Das Herkunftswörterbuch